Härskartekniker

 

Härskartekniker

En metod för att upptäcka att människor behandlas olika på jobbet är att spana efter härskartekniker.

Teorierna om härskartekniker har visat sig vara användbara i många sammanhang, för att synliggöra informella maktstrukturer.

Alla kan visserligen utöva härskartekniker, både medvetet och omedvetet. Men som själva begreppet ”härskartekniker” antyder handlar det om att utöva makt över någon, vilket främst sker i olika ojämlika maktrelationer i samhället relaterat till kön, etnicitet, sexualitet, ålder etcetera. Den som står lägst i rang på jobbet är lättast att osynliggöra, medan det är betydligt svårare och mer riskabelt att förlöjliga chefen.

Ha det i bakhuvudet när du reflekterar över vad som hänt och händer dig.

Uttrycket härskartekniker används i kvinnorörelsen framför allt sedan Berit Ås, professor i socialpsykologi, i slutet av 1970-talet bestämde sig för att synliggöra vad som utspelar sig i en grupp parallellt med det formella skeendet. Trots sin formella makt, som folkvald politiker i Stortinget (den norska riksdagen), med tillträde till maktens korridorer och mötesrum, upplevde hon att hon inte blev lyssnad på i samma utsträckning som männen. Under ett möte med några partikamrater beslöt hon sig för att ta reda på varför, genom att skriva ner allt som hände. Det som tidigare bara varit en känsla blev tydligt; männen vid hennes sida vände sig faktiskt bort eller började pyssla med annat när det blev hennes tur att få ordet. Samma sak drabbade även andra kvinnor. Ås fortsatte att göra observationer och när hon lyfte blicken för att studera möteskulturen med en viss distans uppenbarade sig tydliga mönster; informella maktstrukturer som krymper kvinnors handlingsutrymme. Ås formulerade utifrån sin studie de fem vanligast förekommande härskarteknikerna: Osynliggörande, Förlöjligande, Dubbelbestraffning, Undanhållande av information och Påförande av skuld och skam.

Det finns givetvis fler härskartekniker än de fem som Berit Ås satte namn på. Feminist- och kvinnojoursrörelsen har dessutom uppmärksammat: Objektifiering, Våld och hot om våld samt Splittring, vilka också är bra att känna till för att kunna avkoda informella maktstrukturer.

Osynliggörande

Osynliggörande kan vara när en kvinnas åsikter, erfarenheter, behov eller hela hennes person ignoreras. Det kan handla om att en kvinnas förslag inte alls möter något gensvar, men samma förslag möts med intresse och gillande när en man lite senare lägger det på bordet.

Ett sätt att motverka osynliggörande är att sätta ord på vad som händer, alltså att synliggöra – genom att ge cred åt den som faktiskt kom med idén, eller genom att lyfta upp en fråga i ljuset igen som tidigare ignorerats och blivit bortglömd i diskussionen.

Den fysiska miljön kan också påverka hur lätt eller svårt det är att göra sin röst hörd på till exempel ett möte. Det är lättare att utesluta någon som sitter avsides eller bakom dem som vanligtvis tar mycket utrymme. En möblering där alla sitter riktade mot varandra underlättar att ordet fördelas demokratiskt.

Förlöjligande

Förlöjligande kan vara när kvinnor blir föremål för löjeväckande skämt. Det är ett effektivt sätt att minska någons trovärdighet och handlingsutrymme. I stället för att lyssna på det jag just sade, förflyttas fokus till min person, mitt utseende, min dialekt eller just till min könstillhörighet som kvinna.

Ett sätt att bemöta förlöjliganden kan vara att helt enkelt påpeka att det sagda inte känns respektfullt. Ett annat sätt är att bolla tillbaka kommentaren med en motfråga, så att den som sagt något får förklara sig. ”I morse när jag kom in i personalrummet var det bara tjejer där, jädrar vilket kackel det var.” ”Vad menar du egentligen med kackel?”

Dubbelbestraffning

Dubbelbestraffning eller ”Damned if you do, and damned if you don’t” är när kvinnor anses göra fel hur de än gör. Har utredaren skrivit ett kort underlag är det för ytligt, har hon skrivit långt är det för omständligt. Är hon pratsam kallas hon för pladdrig, är hon tyst anklagas hon för att vara tillknäppt – hur hon än gör så duger det inte.

Insikten att det faktiskt inte finns något sätt att göra rätt i relation till en viss chef, kollega eller vän, åtminstone inte när hen är på ett visst humör, är antagligen det viktigaste självförsvaret mot dubbelbestraffning. Det innebär att varken lyhördhet eller försök till anpassning fungerar gentemot den som utövar denna härskarteknik. Mer framgångsrikt är i en sådan relation att bli förbannad, framhålla dina egna förtjänster och konstatera att hur du än gör blir du kritiserad – samt förklara att du inte längre tänker vara slagpåse när dubbelbestraffarens usla humör går ut över dig.

Dubbelbestraffning kan dessutom förekomma utan att någon enskild person utövar härskartekniken – den kan vara summan av krav från många olika håll. Går du hem tidigt från jobbet blir chefen eller kollegorna sura men stannar du kvar på jobbet och hämtar sent på förskolan så får du höra att du är en dålig mamma.

Möt därför den känslan med ett erkännande inför dig själv av att du faktiskt gör det bästa av situationen – uttala för dig själv vad du gör rätt och vad du tycker är rimligt. På längre sikt måste ett motstånd mot sådan dubbelbestraffning handla om en kollektiv organisering för att förändra orimliga krav både på jobbet och i hemmet.

Undanhållande av information

Undanhållande av information kan vara när informella beslut fattas utanför det formella mötesrummet. När inte bara de yrkesmässiga utan också de privata relationerna blir användbara informationskällor. Kanske spelar några män innebandy tillsammans utanför jobbet och pratar ihop sig om något innan personalmötet. Och när saken väl ska diskuteras är beslutet i princip redan fattat.

För att kunna delta fullt ut på ett möte är det viktigt att få ta del av samma information som de andra.

En motstrategi är alltså att begära ”korten på bordet” så att all information framkommer, eller att kräva att få vara delaktig i arbetsprocessen.

Påförande av skuld och skam

Påförande av skuld och skam kan vara när kvinnor tillskrivs ansvar för kränkningar de utsätts för av andra. Som när fokus i en våldtäktsrättegång är riktat på kvinnans klädsel, eventuella berusning och tidigare sexuella erfarenheter snarare än på det övergrepp som är föremål för undersökning.

Även en orimlig arbetsbörda kan ge upphov till känslor av skuld och skam – och om du inte hinner sköta det jobb som ålagts dig är det viktigt att bolla tillbaka skulden till den som organiserar arbetet – du ska inte behöva skämmas eller känna dig otillräcklig för att du inte kan göra det omöjliga möjligt.

En motstrategi gällande påförande av skuld och skam är att lägga ansvaret för det inträffade hos den som orsakat kränkningen eller överbelastningen. Det är aldrig ditt fel om en kollega tafsar eller kommer med oönskade inviter på personalfesten, det är kollegan som är ansvarig för sin handling.

Objektifiering

Objektifiering kan vara när kvinnor i första hand bedöms och uppmärksammas i relation till sitt utseende.

I sin mest renodlade form är objektifieringen en avhumanisering; en kvinna reduceras från att vara en människa till att vara ett objekt – en vara som kan köpas och säljas, som är fallet i prostitution och trafficking.

Men objektifieringen behöver inte vara så extrem för att påverka någon negativt. Det finns undersökningar som visar att kvinnor pratar betydligt mindre om sig själva när de uppfattar att deras kropp, snarare än ansikte, betraktas av en man. När kvinnor objektifieras finns risken att de tystnar.

Vem uppskattar inte en komplimang av rätt person vid rätt tillfälle? Men att få höra att dina ben är snygga när du ska servera soppa till ett bord med fem män i kostym är inte lika självklart positivt.

En motstrategi kan vara att sätta ord på vad som händer, och berätta hur det faktiskt upplevs. Avsändarens avsikt med kommentaren eller beteendet bestämmer inte om det är en kränkning eller inte – det gör din upplevelse. Även om det sägs vara en komplimang.

Våld och hot om våld

Våld och hot om våld är en del av många kvinnors vardag. I takt med att ensamarbete blir vanligare och att allt fler jobbar på obekväma tider ökar sårbarheten för hot och våld på jobbet – vilket också avspeglas i att antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket ökar.

När det kommer till hot om våld har det accelererande näthatet blivit ett allt större problem.

En undersökning visar till exempel att 41 procent av kvinnliga kolumnister och ledarskribenter får ofta ta emot kommentarer riktade mot sitt kön. Samma siffra för män är fem procent.

En individuell motstrategi är att träna sig mentalt, verbalt och fysiskt i feministiskt självförsvar. Alla arbetsgivare är dessutom skyldiga att arbeta förebyggande mot hot och våld och ha en handlingsplan för hur det hanteras om det inträffar på din arbetsplats.

Splittring

Splittring kan vara när kvinnor delas in i olika fack och ställs mot varandra i en förtryckande situation, vilket gör det svårare att gå samman och backa upp varandra. Att härska och söndra har sedan urminnes tider varit en klassisk strategi som makthavare använt för att förhindra organisering av motstånd.

Att gå samman och agera solidariskt är en lika gammal motstrategi. Individuell lönesättning och ett hemlighetsmakeri runt den processen kan lätt förstärka en konkurrenskänsla kollegor emellan, vilket framför allt gynnar arbetsgivaren.

På våra kurser utgår vi ifrån feministiskt självförsvar och tränar oss mentalt, verbalt, fysiskt och politiskt för att hantera härskartekniker och andra kränkningar som kan förekomma i arbetslivet.

 

This entry was posted in Kontakt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.