Feminism på jobbet?

Behövs feminism på jobbet?

 

Det är när vi lägger samman uppgifter om lön, arbetsmiljö, ohälsa, deltidsarbetslöshet, karriärsutveckling och kvinnors dubbelarbete med mera som strukturen att kvinnor och män inte har samma villkor blottläggs. Hade det bara varit en enstaka arbetsplats som framför allt befordrat män skulle det ju kunna vara en slump. Hade det bara varit en enstaka familj som råkade bestämma sig för att kvinnan skulle ta ut merparten av föräldraledigheten skulle ju även det kunna vara en slump.

Tack vare kunskapen om att det finns strukturer blir det lättare att förhålla sig kritiskt till den egna situationen och rikta en feministisk strålkastare mot problemen – och möjligheterna – i vår egen vardag och på våra jobb.

Feminism

Feminismen kan sammanfattas mycket enkelt. Att vara feminist innebär:

1) Att se en ojämställd struktur i samhället.

2) Tycka att det är fel.

3) Kämpa för förändring.

Så låt oss ge några exempel på hur vi menar att strukturen yttrar sig på dagens arbetsmarknad:

Lön hör ihop med kön

År 2011 var medellönen, enligt LO, för samtliga anställda i Sverige 28 300 kronor i månaden. Betyder det att de flesta tjänar 28 300 kronor i månaden? Nej, riktigt så enkelt är det inte. Vad du tjänar beror i hög utsträckning på om du är arbetare eller tjänsteman men dessutom på om du är kvinna eller man. För medan genomsnittet på hela arbetsmarknaden är 28 300 kr, tjänar män i genomsnitt 30 600 kronor och kvinnor 25 900 kronor. Det innebär att medellönen för kvinnor är 4 700 kronor lägre per månad än för män. Kvinnor tjänar i genomsnitt 85 procent av vad män tjänar.

Men sett till hela befolkningen har vi stora grupper som tjänar mer än genomsnittet – och följaktligen också stora grupper som tjänar mindre. Det är här könsmönstret blir som tydligast.

Tjänstemännen tjänar över genomsnittet och en genomsnittlig lön för en tjänsteman är 32 800 kronor per månad. Männen tjänar dock mer än snittet, 37 000 kronor, och kvinnor som arbetar som tjänstemän tjänar i snitt 7 700 kronor mindre per månad än sina kollegor som är män: 29 300 kronor per månad.

Samma skiljelinje på grund av kön finns mellan arbetare. Medan genomsnittet för alla arbetare ligger på 22 800 kronor per månad, tjänar män i genomsnitt 24 100 kronor och kvinnor 21 100 kronor.

I de kvinnodominerade branscherna i tjänstesektorn ligger lönen enligt kollektivavtal desssutom ännu lägre, på cirka 19-20 000 kronor, för den som jobbar heltid.

Kvinnors deltidsarbetslöshet

Men det är inte bara när det gäller lön som det finns strukturella skillnader för kvinnor och män på arbetsmarknaden. Tillgången till heltidsanställningar är ett annat exempel på olika villkor. 34 procent av kvinnorna och 11 procent av männen jobbar i dag deltid i Sverige, enligt fackföreningsrörelsens uppskattning. Det beror sällan på att de inte vill jobba heltid, utan på att de tjänster, vikariat och timanställningar de erbjuds inte omfattar heltid. Därför kan det ses som en deltidsarbetslöshet. Och mest utbrett är problemet i kvinnodominerade yrken.

Snittlönen för den som i många fall sitter hemma och väntar på ett sms om att få gå till jobbet, dag för dag, ligger enligt fackförbundet Kommunal på under 10 000 kronor per månad före skatt.

Obekvämare arbetstider

Det så kallade 24-timmarssamhället bärs framför allt upp av kvinnor i arbetaryrken. Det innebär att en majoritet av arbetarkvinnorna har skiftarbeten, vilket sliter på kroppen. Bara en av tre arbetarkvinnor jobbar enbart vardagar på dagtid (bland tjänstemän arbetar fyra av fem enbart vardagar på dagtid).

Delade turer, det vill säga att ha ett arbetspass på morgonen/förmiddagen och ett på eftermiddagen/kvällen, med en obetald paus på flera timmar däremellan blir allt vanligare, särskilt i de kvinnodominerade branscherna.

Den som arbetar på udda tider då bemanningen är låg och ensamarbete utbrett löper dessutom en större risk att utsättas för hot eller våld på jobbet.

Sämre arbetsmiljö och värre ohälsa

Enligt Arbetsmiljöverket har kvinnor högre sjukfrånvaro än män. Fler kvinnor än män tvingas av hälsoskäl lämna sina jobb i förtid.

Skador i leder och muskler ligger bakom hela 44 procent av kvinnors anmälda arbetssjukdomar och är den främsta orsaken till sjukfrånvaro och utslagning från arbetslivet. Det är problem som ofta drabbar den som upprepar små rörelser i ledernas ytterläge.

Även när kvinnor arbetar inom mansdominerade branscher visar forskningen att de i högre utsträckning än män utför repetitiva och monotona arbetsuppgifter, vilket innebär relativt låsta arbetsställningar. Trots att arbetsuppgifterna inte behöver vara tunga riskerar den bristande variationen att leda till belastningsbesvär. Även mentalt blir den bristande variationen en risk- och stressfaktor.

Feminisering av arbetsmarknaden

En del forskare säger att en ”feminisering” pågår av arbetsmarknaden. I takt med att servicesektorn växer och villkoren blir allt mer flexibla och otrygga ökar efterfrågan på kvinnor och framför allt på kvinnor som är migranter.

Ingen vet säkert i hur hög grad kvinnor har de osäkraste och lägst betalda jobben men den brittiske professorn Guy Standing som har analyserat forskning från en rad olika länder, drar i sin bok The Precariat: The new dangerous class slutsatsen att kvinnor har en ”oproportionellt” stor del av jobb som är tillfälliga, korta eller helt utan kontrakt. Till detta lägger han den internationella statistiken som visar att fler kvinnor än män drabbas av ofrivillig deltid och att fler kvinnor än män jobbar för löner under lagstadgad miniminivå/kollektivavtalsnivå.

23 procent av arbetarkvinnorna har tidsbegränsade anställningar i Sverige, konstaterar LO.

Ansvar för obetalt hemarbete

En anledning till att kvinnor oftare än män drabbas av förslitningsskador, som dessutom är ännu svårare att klassa som arbetsskador, är kvinnornas så kallade dubbelarbete.

Under en vecka utför kvinnor cirka 26 timmar och män cirka 21 timmar obetalt arbete, konstaterar Statistiska Centralbyrån, SCB.

Männens uttag av föräldrapenning ökar visserligen sakta men ligger ännu bara på knappt 24 procent.

Sämre karriärsutveckling

Det är betydligt färre kvinnor än män som blir chefer och får högstatuspositioner på sina jobb, men kvinnor flyttar långsamt fram sina positioner vad gäller chefsskap.

Under perioden 2001–2010 ökade andelen kvinnor som är chefer från 31 till 42 procent på arbetsmarknaden, enligt SCB.

I vissa branscher är dock mansdominansen bland chefer och andra högstatusjobb betydligt större. Av samtliga ordförande och vd:ar i börsnoterade företag var 96 procent män år 2009–2010. I företagens styrelser var samma år 86 procent män. Och hela 40 procent – alltså inte så långt ifrån vartannat – av de börsnoterade svenska bolagen har inte en enda kvinna i sin ledningsgrupp.

De högsta statuspositionerna på universiteten är ett annat exempel på massiv mansdominans i det svenska arbetslivet: bara 19 procent av professorerna är kvinnor.

Vi kan konstatera att det rent statistiskt finns skillnader på arbetsmarknaden som innebär att vi möter olika villkor beroende på kön. Alltså behövs feminismen på jobbet!

This entry was posted in Kontakt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.